Kokosolja som mjukgörare

Under andra halvan av 2014 använde jag kokosolja i stället för mjukgörare. Jag tycker det funkade bra, ganska enkelt att smörja in och gav god fukt. Nackdelarna är att det blir ganska kladdigt och att kokosoljan blir flytande när det är riktigt varmt (över ca 25 grader tror jag). Eksemen blev inte sämre än de brukade vara med konventionell mjukgörare. Jag fick fortfarande komplettera med mildison och ficortril för att hålla tillbaka de värsta eksemen. När jag till slut fick komma till en hudläkare bestämde jag mig för att sluta med kokosoljan och använda de mjukgörare som jag blev ordinerad. Dock är det inte omöjligt att jag börjar med kokosolja igen senare, möjligen i blandning med någon annan olja eller fett för att få bättre konsistens och egenskaper.

No poo

Jag har under flera år haft problem med sårig och kliande hårbotten, så när jag en vän sommaren 2014 berättar att hon börjat med no poo bestämmer jag mig också för att testa. I korthet innebär no poo att man tvättar håret med annat än schampo och att man tvättar håret mer sällan för att få en bra balans på det naturliga fett som utsöndras i hårbotten. Det finns ett stort antal tvättmetoder, varav den mest spridda är att tvätta med bikarbonatlösning och skölja med utspädd äppelcidervinäger efteråt för att få ner pH-värdet till rätt nivå. Den metod som jag testade först och som jag efter några tester av andra metoder har återvänt till är rågmjölsmetoden. En normal hårtvätt för mig är att jag fyller en redningsbägare med ca 3 dl lagom varmt vatten och häller i 4 msk fint rågmjöl. Sen skakar jag tills rågmjölet blandat sig bra med vattnet. Jag blöter först håret, masserar sen in rågmjölsblandningen och sköljer ur noggrant. Efteråt kan det vara bra att borsta noga med en svinhårsborste för att få bort eventuella mjölrester.

När man börjat med no poo är det vanligt att man har en övergångsperiod när håret kanske är fett och stripigt mellan tvättarna. Det är individuellt hur lång övergångsperiod man har. I mitt fall tog det ca ett halvår innan jag kunde känna mig bekväm med att tvätta håret en gång i veckan med råg. Mellan tvättarna är det vanligt att jag sköljer med antingen pepparmyntste eller honung.

Efter ett tag utan vanligt schampo började i alla fall min hårbotten att bli mycket bättre och idag har jag bara problem med hårbotten när mina andra eksem är riktigt dåliga. Dessutom växer mitt hår snabbare än tidigare och känns tjockare och starkare.

Citronsyra

Sommaren 2014 får jag höra talas om att det är många som har blivit av med eksem och allergier genom att sluta med produkter och livsmedel som innehåller citronsyra.  Tydligen är det någon restprodukt från framställningen som finns kvar och kan trigga igång reaktioner. Citronsyra i sig är däremot inte farlig. Jag läser mycket i Facebook-gruppen "Fri från allergi genom att undvika E330-Citronsyra. Eftersom det tar tid innan jag får komma till hudmottagningen bestämmer jag mig för att prova. Jag utesluter citronsyra för en tid, men tyvärr blir jag inte särskilt mycket bättre. Men det känns ändå onödigt att få i sig en massa industriellt tillverkad citronsyra, så jag fortsätter att undvika det även i fortsättningen då det är möjligt.

Allergispåret

Efter några veckor fick jag komma tillbaka till vårdcentralen för utvärdering och provsvar. Jag hade inte blivit särskilt mycket bättre sedan förra gången och hoppades på bättre hjälp. Denna gången var det en ny läkare som jag inte träffat tidigare. Han visade resultaten från mina prover och förklarade att jag var allergisk mot vete, ägg, mjölk, soja, torsk och jordnötter och skulle sluta med dessa livsmedel genast. Dessutom skrev han ut betnovat, en betydligt starkare kortisonsalva än de jag tidigare testat. Jag fick också rådet att köpa en bra mjukgörare som t ex canoderm på apoteket.

Jag uteslöt vete, ägg, mjölk, soja, fisk och jordnötter ur kosten. Detta var inte helt lätt till en början, men med hjälp av min man fungerade det snabbt ganska bra hemma. Det gällde bara att fokusera på vad jag kunde äta i stället för på vad jag inte kunde äta. T ex kunde jag fortfarande äta kött, grönsaker, frukt, potatis, matgryner och andra sädesslag än vete. Det var svårare när jag var på resa med jobbet, särskilt utomlands där hotellfrukostar inte har lika många alternativ som i Sverige eller om jag skulle få för mig att äta lunch på stan. Jag kan tycka att man borde erbjudas hjälp av en dietist när så många vanliga livsmedel ska uteslutas, det är nog lätt att missa några viktiga näringsämnen när man lägger om kosten så radikalt.

Till en början blev jag bättre och de flesta eksemen försvann, men efter några veckor började eksemen komma tillbaka, först i armvecken, men snart även i ansiktet. Jag fick gå på ett nytt återbesök på vårdcentralen och läkaren där gav mig recept på emovat (som är en mellanstark kortisonsalva) och en remiss till allergimottagningen.

I slutet av maj 2013 fick jag komma till allergimottagningen för pricktest. Jag blev lite konfunderad när de bara prickade luftburna allergier som olika sorters pollen, men fick förklaringen när jag kom in till läkaren. Jag var allergisk mot en hel del pollen, t ex gräs. Allergiläkaren förklarade att de blodprover för födoämnesallergier jag gjort på vårdcentralen var matrisprover som innehåller flera allergener i samma prov, alltså var jag allergisk mot ett eller flera av de livsmedel som jag nu avstått från i 2,5 månad och inte mot alla dessa livsmedel som läkaren på vårdcentralen sagt. Allergiläkaren förklarade också att så gott som alla gräsallergiker även gav utslag på prover för vete eftersom gräs och vete är besläktade. Han förklarade också att tillförlitligheten på de allergitester jag gjort är ganska låg. Tillsammans konstaterade vi sedan att det födoämne som jag verkligen var allergisk mot är torsk och vissa andra fiskar, något som jag själv konstaterat för länge sen eftersom jag får kramp i magen när jag äter det. Detta har ju dock inget samband med mina eksem. Att eksemen tillfälligt blivit bättre när jag uteslöt vissa födoämnen förklarade han med att jag samtidigt hade behandlat med betnovat som är en mycket effektiv kortisonsalva. När jag fasade ut betnovaten blev eksemen sämre igen.

Jag fick ordinationen att gå hem och äta pannkakor och glass. Han tittade också på mina eksem och sa att det var atopiska eksem som borde behandlas med ljusbehandling på hudmottagningen. Jag fick en remiss till hudmottagningen.

Kampen för att komma in i vårdapparaten

Hösten 2013 höll jag eksemen någorlunda hanterbara genom allergimedicin (cetirizin), locobase repair, receptfri kortisonsalva och ficortril som BVC-läkaren skrev ut åt mig. I december blev jag återigen sämre och bestämde mig för att försöka komma till en hudläkare. Jag började med att kontakta vårdcentralen och bad att få komvsrma till en läkare. På vårdcentralen var de överbelastade och bad mig höra av mig igen om 5-6 veckor. Jag väntade och ringde igen efter 5 veckor. Även då bad de mig vänta eftersom de hade ont om resurser. I mitten av mars blev jag mycket sämre, båda armarna var irriterade och rödflammiga och jag kliade tills det gick hål och började blöda. Även på ansikte, hals och öron hade jag svåra eksem. Särskilt eksemen på öronen gjorde att det var extremt svårt att sova och jag lyckades få en akuttid på vårdcentralen.

Läkaren jag fick träffa var ortoped och hade inte särskilt bra koll på eksem och hud, men han hämtade en kollega som konstaterade att mina eksem var reaktioner på histamin. Han skrev ut loratading, mer ficortril och mildison och jag fick ta några blodprover för att om möjligt få veta vad det är som gör att jag får utslag.

Första inlägget -hur det började

Första kontakten med vården tog jag 2006 när jag gick till vårdcentralen för att jag en tid haft problem med klåda, framförallt i ansikte och på ben. Dessutom blev det kraftiga röda utslag när jag kliade som kunde vara kvar i ca 10-15 minuter. Jag kom till en distriktssköterska som diagnostiserade utslagen till dermografi (skrivhud) och ordinerade mig receptfria antihistaminer. Jag testade mig igenom flera typer av allergimedicin och fann att ceterizin var det preparat som funkade bäst för mig. Jag blev av med klådan och när jag inte kliade blev det heller inga röda utslag, så problemet var löst för en tid. Varje gång jag försökte sluta med antihistamin fick jag klåda så jag fortsatte.

2008-09 var jag gravid och kontaktade läkare för att få annan allergimedicin som var ok för gravida. Utan direkt någon undersökning fick jag tavegyl utskrivet och problemet med klådan var återigen löst för en tid.

2009 fick jag mitt första barn och på hösten/vintern blev jag väldigt torr och fick klåda i ansiktet. Av BVC-sköterskan fick jag rådet att smörja med miniderm och receptfri kortisonsalva. Det hjälpte inte helt, men lindrade något och när sommaren kom blev jag bättre igen. Såhär fortsatte det några år, med allergimedicin för att hålla klådan i schack och miniderm för att hantera den torra huden i ansiktet.

2012 blev jag återigen gravid och till en början blev klådan bättre och jag kunde fasa ut allergi medicinen, men på vintern eskalerade både eksem och klåda. Mitt ansikte var rött och irriterat med djupa fåror och skrynklor. Särskilt huden runt ögonen var påverkad och det kliade mycket i ansikte och kring ögonen. Miniderm funkade inte längre, så jag började med locobase repair som var fetare och lindrade utslag och klåda bättre (funkade bara med locobase repair, vanliga locobase blev jag i stället sämre av). Jag började också använda receptfri kortison. Eftersom jag var gravid fick jag ta prover för att testa levervärdena, men de såg bra ut. På vårdcentralen fick jag komma till en läkare som skrev ut ficortril för huden runt ögonen och mildison till resten av kroppen. Det hjälpte något, men särskilt ansiktet var fortfarande påverkat och irriterat. Våren 2013 föddes mitt andra barn och på sommaren blev jag återigen något bättre även om jag inte kunde sluta helt med vare sig allergitabletter, ficortril eller kortison.